Bläää! för den här årstiden. Det är så mörkt och trist. Tur att man har hundar så man kommer ut och promenerar. Här på landet finns ju inga gatlyktor så det är pannlampa som gäller. Nu och några månader framöver brukar jag sakna lite stadskärna...iallafall kommunal vägbelysning.

Härom kvällen så var vi ute med pannlampa och allt vad det innebär. Det prasslade till i skogen, jag vänder på på huvudet och möter en älg. Vi vart nog lika rädda för varandra bägge två. Den stackars älgen vart som paralyserad av mitt strålkastarljus och kom sig inte för att springa iväg förrän jag vände bort huvudet. Han undrade nog vad det var för enögt monster som hade fler ben är Sleipner och som morrade dovt, stackarn.