Trill har alldeles själv hittat på ett nytt bussträck. När vi inte är hemma så går hon upp till övervåningen, hoppar upp via Vickans säng vidare till hennes skrivbord som står vid förnstret. Där välter hon om kull allt, sätter sig och håller koll på när vi kommer tillbaka. Hon har lämnat lite bomärken på fönstret med, små schnauzerpussmunnarDessa är speciella, ett nostryck med små streck eller stänk, kommer från skägget.

För att vara en ganska trög (se tidigare inlägg) schnauzer så är Trill en väldigt duktig problemlösare när hon vill. Hon öppnar alla dörrar, åt alla håll, vilket var en himla tur förra vintern. Jag släppte ut Trill och Chamsin i trädgården och hör och häpna, glömde bort att de var ute. Kallt som tusan var det ju...men när Trill ville in så öppnade hon ytterdörren så hon och Chammi kunde komma in. Detta gör hon nu direkt om jag inte släpper in henne omedelbart när hon första gången slår med tassen på handtaget. Jag tycker faktiskt att det är lite praktiskt att hon kan ta sig in själv. Trill har inte ännu öppnat ytterdörren för att gå ut vilket är skönt för då är hon nog ganska nöjd med sina promenader  Vickan däremot har fått börja låsa sin dörr när hon går hemifrån.