Jag heter Susanne Almén och köpte min första schnauzer 1987. Hon var svart och kom från Kennel Majbacken. Hon var ganska krasslig sina första 2 år men efter att jag låtit operera bort livmodern på henne så var hon inte sjuk en enda dag mer tills ålderskrämporna började komma. 1998 flyttade Griffith hem till mig. Jag ville gärna ha en schnauzer till om jag skulle vara tvungen att ta bort Ivonia. Sedan har intresset bara ökat och ökat...

I början av min uppfödarkarriär så fanns bara hundar hemma hos mig. Nu består min familj av maken Micke, 6 barn; Jonathan, Malin, Viktoria, Cecilia, Robert och minstingen Pelle samt 2 schnauzer och 4 greyhounds.

Kenneln registrerades 1992 men jag har levt med schnauzer sedan 1987. Stamhunden i kenneln är ovanligt nog en hane, Argentas Griffith. Under åren föddes tanken på att förvalta och bevara Griffiths kvalitéer för framtiden, samtidigt som jag ville att mina egna tankegångar om vad som kännetecknar en bra schnauzer skulle genomsyra mitt avelsarbete. En av Griffiths döttrar blev min första avelstik, Lawinia. Samtidigt med henne flyttade även Llewellyn in. Dessa tre har givit mig ett utmärkt material att förvalta samt föra vidare. Jag strävar efter att schnauzern skall förbli en stabil men lite egensinnig samt självständig hund - full med upptåg. Med rätt fostran  är schnauzern en lätthanterlig och trofast familjemedlem. Lika självklart är att mina avkommor skall leva upp till mitt epitet friluftshund. En schnauzer skall vara en robust, vädertålig allätare vad gäller uteliv.

Namnet Wellfith kommer från en ordlek mellan mina två första schanuzerhanar Lle-WELL-yn och Grif-FITH och sammanfattar vår målsättning, d.v.s. välmående hundar både fysiskt och mentalt.

Jag anser att en hund ska få möjlighet att utnyttja sina egenskaper och få göra det den är till för, inom vissa gränser förstås, så det föll sig naturligt att jag blev aktiv inom Svenska Brukshundsklubben. I Österåkers Brukshundsklubb var jag under flera år ledamot i styrelsen. Jag är utbildad SBK instruktör men idag håller jag inga kurser utan hjälper mina valpköpare vid behov. 

Under några år var jag också ordförande för mellanschnauzer-ringen, som vår rasklubb hette då. Eftersom schnauzern för att vara i utställningsskick kräver en hel del pälsvård så tar det upp en del av min fritid. Förr om åren trimmade jag mer än vad som är möjligt nu då tiden inte riktigt vill räcka till.    

Jag hade min första schnauzerkull 1993. Jag startade med Lawinia. Det var med skräckblandad förtjusning som jag mottog min första kull. Till dags datum har det blivit 19 stycken nu med den senaste S-kullen. Valpkullarna är döpta i alfabetisk ordning i sina respektive raser. 1997 kom min första dvärgschnauerkull, under åren har det blivit 11 stycken dvärgkulllar. Men dvärgarna har fått stryka på foten för mitt lite nyare intresse, kapplöpningssporten.

När Åkersberga, där jag då bodde, fick en kapplöpningsbana i april år 2000 var jag var där och tittade på tävlingarna.  Jag fick en riktig WOW upplevelse. En sådan hund ska jag ha. Snabbast vinner. Min första kapplöpningshund Hinfeys Queen Quela kom till mig i augusti 2000. På kapplöpningsbanan fann jag sedan min blivande man. Han har haft både kapplöpningshästar och hundar i flera år innan vi träffades. Första greyhoundkullen kom 2005 och den andra kom 2006. Bägge två kullarna är undan vår fantastiska Chamsin som är en av de få tikar som vunnit det största en kapplöpningsgreyhound kan göra: Svenskt Greyhound Derby.

Griffith och matte Susanne tränar lydnad